"Det finns ingen vanlig dag, och det är det som är så roligt"

På familjegården i Hagshult får pensionerade mjölkkor ett nytt liv i Sveriges enda kopensionat. Här går de vidare från mjölkproduktion till ett lugnare liv med gräsbete och naturvård, samtidigt som de blir en del av ett ovanligt lantbrukskoncept med fokus på djurvälfärd, klimat och smak. För 24-årige Lucas Bertilsson är gården en framtid han vill bygga vidare på när det är dags för generationsskifte. Nu skaffar han erfarenhet på andra gårdar.

Det är tidig morgon och dimman ligger fortfarande kvar över fälten. Lucas Bertilsson har redan varit igång ett bra tag. Kanske sitter han i traktorn med harven bakom sig. Kanske släpper han ut kor på bete. Eller kanske är det grässkörd och han kör slåttermaskinen. Eller så gör han något helt annat än planerat.

En ko kan behöva hjälp. En maskin kan lägga av. Ett stängsel kan behöva lagas. Just det oförutsägbara är en del av det han tycker om.

– Man blir beroende av omväxlingen. Ena stunden sitter jag i traktorn, nästa flyttar jag djur och en tredje är jag i ladugården. Det finns inga vanliga dagar och det är det som är så roligt, säger Lucas.

Han växte upp på familjegården i Hagshult där pappa Carl-Johan Bertilsson och bonusmamman Ulrica Björnhag byggt upp ett annorlunda lantbrukskoncept. Här får pensionerade mjölkkor en ny tillvaro i det som beskrivs som “Sveriges enda Kopensionat med friskvård”.

Korna får massage

Kor som annars skulle ha gått till slakt får istället fortsätta att beta fritt i närheten av gården och i skogs- och ängsmarken, njuta av ryktborstarna som ger massage och vila på halmströbäddar i en stressfri miljö. Filosofin är att om djuren mår bra äter de bra och bygger upp muskler och fett. Köttet från äldre, gräsätande djur hinner bli marmorerat, smakrikt samt extra rikt på Omega-3, vitaminer och mineraler. Den dag det är dags för slakt körs de till slakteriet i Lammhult, en halvtimme bort, och köttet blir ett hållbart, klimatcertifierat kött.

– Köttet säljs i lådor till privatpersoner via internet och i vår gårdsbutik. Och även till utvalda restauranger och via köttgrossisten Kötthallen Sorunda i Stockholm.

Han har alltid hjälpt till med lantbruket så länge han kan minnas och redan som sexåring körde han traktor hemma på gården. Men det var inte självklart att det var lantbrukare han skulle bli.

– När jag gick i högstadiet funderade jag mycket över vad jag ville göra. Jag testade olika yrken under praon, som elektriker. Och jag gick sedan en maskinmekanikerutbildning för jag trodde att jag skulle bli mekaniker. Men till slut insåg jag att inget annat var lika roligt som att vara lantbrukare. Jag får jobba med något som är viktigt, vi producerar ju i slutändan mat. Dessutom är det på alla sätt en levande arbetsplats.

Ska plugga i höst

Han jobbar extra hemma på familjegården, men är sedan nästan två år heltidsanställd på Fröstorps mjölkgård med 600 mjölkande kor. Innan dess jobbade han på en annan mjölkgård och även en potatisgård. Nu har han sökt Alnarps lantbruksuniversitet och tanken är att han ska börjar nu i höst.

– Man väljer kurser utifrån sitt intresse, så jag kommer att läsa om växtodling och kohållning, men också företagande och ekonomi. Det är en treårig universitetsutbildning som ger mig examen som lantmästare.

Lucas pappa har pratat om kommande generationsskifte, det är dock inget som är aktuellt ännu. Men Lucas är taggad att en dag få ta över.

– Det är lite med skräckblandad förtjusning som jag tänker på det. Det är en hel affärsidé och koncept som man ska försöka fortsätta att utveckla.

Fem syskon inom olika yrken

Av de fem syskonen är det bara Lucas som jobbar med lantbruk. De andra är elektriker, IT-utvecklare, musikproducent och forskare. Så när det fattas stora beslut som rör gården är det egentligen bara Lucas som gärna vill vara med och göra sin röst hörd.

– Vår idé är att ligga i framkant både när det gäller hållbarhet och teknik. Vi ska göra premiumköttet så bra vi kan med så lite klimatpåverkan som möjligt, så att det blir både ekonomi och hållbart miljömässigt.

Det som motiverar honom att ta över är till stor del att gården varit i släkten i sex generationer.

– Att den varit en Bertilssongård så länge är en drivkraft. Jag sätter en stolthet i att driva den vidare och framåt. Nu har jag varit anställd på andra gårdar i flera år och lärt mig mycket. Jag kommer att samla all kunskap och erfarenhet och utforma mitt eget arbetssätt. Det driver mig också att kunna sätta min egen prägel på verksamheten. Det ser jag fram emot.

En kombo av livsval och företag

Det framtida lantbruket i egen regi kommer att vara en blandning av livsval och företag, menar Lucas.

– Det är något jag kommer gå in i helhjärtat och som kommer att vara ett livsval. Samtidigt kommer jag att vara egenföretagare, men har ingen längtan efter att bli rik och kunna köpa en massa sportbilar. Jag vill inte ha en stor industri utan behålla dagens koncept med kopensionat. Och pengarna jag tjänar vill jag återinvestera i lantbruket.

Även om generationsskiftet inte är aktuellt nu, har man lite löst pratat om att i framtiden bygga en ny ladugård.

– Pappa och jag har gjort några ritningar på post it-lappar, men vi stressar inte fram något Framtiden får utvisa hur det blir.

Korna är kärnan i verksamheten

När han var yngre ville han mest köra traktor, idag inser han att korna är kärnan i verksamheten.

– När jag tidigare jobbade på en potatisgård märkte jag att jag saknade korna. Det blir en levande gård med kor, dessutom är de trevliga att jobba med.

“Hagshultskossorna” hemma på familjegården är kända för att vara extremt sociala, berättar Lucas.

– Ja, de är typ översociala. Ska man flytta dem till en ny hage måste man gå framför dem och locka, då följer de efter en. Igår när pappa och jag skulle försöka fösa korna gick vi bakom dem, som man vanligtvis gör när man föser. Då vände de sig om och gick mot oss istället. Haha.

Jobbar upp sitt “koöga”

Han håller som bäst på att jobba upp sitt “koöga”, att på en millisekund kunna se hur en ko mår, om hon har feber, kolik eller lunginflammation. Hans sambo Felicia, eller Pippi som hon kallas, jobbar också på en mjölkgård och har ett riktigt bra koöga, menar Lucas. Han försöker lära av henne, och av sin chef som också är duktig på att känna av hur korna mår.

– Jag kan beskriva för Pippi hur en viss ko beter sig och hon kan ofta säga på en gång, utan att ens ha sett kon, att det antagligen är det problemet, eller det. Vi är båda yrkesskadade, sitter ofta hemma vid köksbordet och diskuterar kors hälsa.

Utmaningen är att det inte alltid är lätt att avgöra vad som är fel med en ko.

– Det kan ofta vara små saker som man måste vara uppmärksam på. Som att ögonen är lite insjunkna, vommen inte fylld, mulen torr eller ryggraden lite böjd, som en båge. Om man inte har koll märker man ofta inte förrän det är för sent att något är fel. Kor är bra på att maskera att de har ont. Man får lära sig känna igen signalerna. Det är en hel vetenskap och går inte att läsa sig till i en bok.

En vanlig jobbdag under vinterhalvåret börjar ofta vid sextiden på någon av de satellitgårdar som hör ihop med hans arbetsplats Fröstorps mjölkgård. En satellitgård är en anläggning som drivs som en underavdelning till den större huvudgården. Han tar hand om kvigor och dikalvar, ger dem mat, städar och ströar. Sedan jobbar han ofta utomhus. Under sommarhalvåret är djuren ute på bete och han håller istället på med växtodlingen.

Gillar att slå gräs

– Till sommaren när det är grässkörd sitter jag nästan hela dagarna i traktorn. Det är tillfredsställande att slå gräs, det är en så konkret handling. Och det går fort, man slår på en åker, byter sedan till nästa och känner att man kommer vidare.

Just grässkörden är den roligaste tiden på året. Då är man många som jobbar tillsammans i ett lag.

– En slår, en strängar, en packar och en samlar in gräset. Det är en hel cirkus runt det, vilket är kul. Och så är det bra väder och man känner lukten av färskt gräs hela tiden. Det är något visst med det och en payoff för allt hårt arbete, kan man säga.

Det är en skön känsla när allt klaffar och inget krånglar. När allt bara flyter på som det ska.

– Det händer ju annars titt som tätt att saker krånglar. Stora tunga maskiner går sönder, kor rymmer eller det börjar regna när man ska skörda.

Favoritstunden på dagen då?

– Det är alltid skönt när jag kommer hem efter arbetsdagens slut, men det är kanske ett för enkelt svar. En annan trevlig stund är när jag sitter i traktorn och det är vårbruk eller höstbruk, och jag ringer en kollega. Och plötsligt ringer några till och vi sitter i gruppsamtal fyra personer i varsin traktor. Vi har haft sådana samtal som varat i fyra, fem, sex timmar.

Nära till sina jobb

När han är ledig umgås han gärna med sin sambo, kanske går de på restaurang eller plockar svamp i skogen, om det är säsong för det. Paret hyr en lägenhet i Herrljunga. Lucas har tre minuter till sitt jobb och Pippi fem minuter till den gård hon jobbar på. Hem till familjegården är det tolv mil.

Om tio år är Lucas 34 och hans pappa närmare 70. Då har förmodligen generationsskiftet genomförts.

– Jag tror att jag tagit över Hagshultsgården då. Eller så driver jag den tillsammans med pappa. Men i vart fall har nog Pippi och jag flyttat dit, förhoppningen är att driva lantbruket ihop med henne. Det är ju praktiskt att jag träffade en kointresserad tjej och att jag är växtintresserad. Det blir en bra kombo!

På frågan om bästa platsen på jorden svarar han snabbt:

– Min säng! Och på en tight andra plats ladugården hemma i Hagshult. Jag gillar när korna ligger och idisslar och har det kanon. Eller när vi släppt ut dem på bete och jag ser hur glada de är. Det är fantastiskt att se.

Text: Colette van Luik