"Jag har vuxit som person av att vara lantbrukare”

För vissa är framtidsplanen att lämna hemorten. För 20-årige Erik Johansson är målet det motsatta. Efter naturbruksgymnasiet har han tagit en självklar plats i familjens mjölkföretag på Öland, där han vill fortsätta utveckla gården tillsammans med sin familj. Det som lockar är möjligheten att ständigt bli bättre och få verksamheten att växa.

Grävmaskinens skopa tar ett tag om ännu ett sly längs åkerkanten. För Erik Johansson avlöser den ena arbetsuppgiften den andra. Majsen ska skördas innan den första nattfrosten kommer, så att den inte skadar plantan.

– Majsen behöver mer värme än spannmålen för att komma igång. Man hoppas alltid på bra förutsättningar, för det är mycket arbete bakom varje skörd. Att sedan få se slutresultaten är väldigt givande, säger Erik Johansson.

Han växte upp på en gård i Gunnarstorp mitt på Öland som i generationer gått i arv på pappans sida. Hans föräldrar har huvudansvaret och de tre syskonen är alla involverade i verksamheten med både mjölkproduktion och växtodling. I dag finns omkring 220 mjölkkor och familjen odlar bland annat vall, spannmål och majs på 300 areal mark för att vara självförsörjande på foder. Efter tre år på Naturbruksgymnasiet i Kalmar arbetar han nu heltid hemma på gården.

Redan som barn följde han med sina föräldrar i arbetet.

– Jag var alltid med efter skolan och hjälpte till med det jag kunde. Det fanns en period när jag funderade på andra yrken, fast det har alltid varit mjölkproduktion som lockat mest. Men jag tycker egentligen om helheten, med allt från odling till skötsel av korna, säger Erik Johansson

Kor är komplexa djur

Inte minst uppskattar han arbetet med korna som han menar är komplexa djur.

– Det är svårt att förklara, men det är något visst med kor. Det är mycket som ska stämma och fungera för att man ska kunna utveckla mjölkproduktionen, både när det gäller kvalitet och avkastning. Det är en morot, att sätta mål och när man uppnått dem, sätta nya.

Just viljan att utvecklas är viktig för honom. För Erik handlar det inte om att förändra för förändrandets skull, utan om att ständigt försöka hitta bättre lösningar.

– Jag trivs väldigt bra med hur det är nu, men vill alltid försöka hitta bättre sätt att göra saker på. Nu när jag är ung har jag många tankar om hur allt kan utvecklas. Det är en av mina drivkrafter.

Under gymnasietiden fick han möjlighet att praktisera på flera olika mjölkgårdar, något som gav viktiga erfarenheter, och just nya idéer.

Praktiserade på olika gårdar

– Jag var på fem eller sex olika gårdar som producerade mjölk, och man gjorde alla på olika sätt. Det var lärorikt. Jag såg fördelar med vissa lösningar, nackdelar med andra och det är sådant jag bär med mig inför framtiden.

En del av erfarenheterna har han redan tagit med sig till familjens gård.

– Ja, till exempel när det gäller utfodring och inseminering. Vissa saker fungerar bra medan andra skulle kunna förbättras. Då måste man våga prova att göra på nya sätt.

Att komma hem och börja arbeta heltid på gården har inneburit en omställning.

– Det är annorlunda att vara anställd, försöka hitta sina rutiner och komma in i ett system. När jag gick i skolan hjälpte jag bara till på min fritid. Nu är det här mitt jobb på riktigt.

Arbetsdagen börjar oftast vid sextiden på morgonen, efter en snabb kopp kaffe.

– Jag börjar inne hos kalvarna som ska utfodras och få nytt strö. Om det är dags för det inseminerar jag också. Sedan är det ungdjuren som ska ses till.

Mysigt morgonmöte

Favoritstunden på dagen är när morgonpasset är klart.

– När det är nystrött överallt, djuren har fått mat och ligger och vilar brukar jag äta frukost. Mina syskon är i skolan på vardagarna men när det är helg äter hela familjen tillsammans. Vi planerar dagen, pratar om djuren och vad som behöver göras. Det blir som ett mysigt morgonmöte.

Efter frukost beger han sig ut på åkern, om det är vår eller höst. Är det sommar har man ofta olika projekt på gång, som att bygga om en lokal. Är det vinter behöver det göras saker i verkstaden.

Att alla tre syskon vill vara kvar inom lantbruket är något han ser som en stor styrka, och lycka.

– Vi har lite olika intressen. Min bror är mest intresserad av maskiner och min syster tycker om att jobba med korna. Jag är intresserad av båda, så vi kompletterar varandra.

Generationsväxling i framtiden

På många gårdar kan generationsväxling vara en utmaning, men inte hos familjen Johansson.

– Vi har visserligen inte planerat något generationsskifte i detalj än, men alla tre syskon vill vara med och fortsätta utveckla verksamheten. Det känns väldigt roligt.

Om tio år hoppas och tror han att syskonen fortfarande arbetar tillsammans.

– Min förhoppning är att vi driver mjölkföretaget och har lyckats utveckla det vidare. Det är målsättningen.

Samtidigt är han noga med att understryka att utveckling inte handlar om att förkasta det som tidigare generationer byggt upp.

Respekt för sina föräldrars arbete

– Mina föräldrar kommer alltid att ha min största respekt, men tiderna förändras hela tiden. Det som var rätt för 20 eller 30 år sedan är inte alltid rätt i dag. Ska man hänga med måste man ibland tänka nytt. För mig är ett sätt att visa respekt att lyckas föra verksamheten vidare och göra den ännu bättre.

Många utanför branschen förknippar lantbruk med långa arbetsdagar och få möjligheter till ledighet. Erik vill gärna nyansera bilden något.

– Vi är fem personer som delar på sysslorna. Vill någon åka iväg eller hitta på något brukar vi lösa det. Det kräver lite planering, men fungerar bra. Jag behöver inte säga till ett halvår i förväg, men kanske några dagar innan så att någon av de andra kan täcka upp.

När han är ledig umgås han gärna med kompisar. Ett annat intresse är motocross.

Adrenalinkick av motocross

– Min bror och jag har en cross som vi kör ibland. Det kanske inte blir jätteofta, men det är kul när det händer. Man får en adrenalinkick och något annat att tänka på en stund.

Han påpekar dock att det är sällan som arbetet känns som en belastning.

– För egen del tycker jag om att jobba, det är det roligaste jag vet. När jag håller på med något vill jag gärna bli färdig med det och sedan gå vidare till nästa uppgift.

Han beskriver sig själv som en person som har svårt att sitta still. Det får gärna hända något hela tiden. Därför menar han att lantbrukslivet är perfekt för honom. Trots det stora engagemanget vill han dock inte att yrket ska definiera hela hans identitet.

“Är inte lantbrukare dygnet runt”

– Lantbruket är ett företag och ett jobb. Jag tycker väldigt mycket om det, men vill fortfarande vara Erik också. Jag vill umgås med kompisar och ha andra intressen. Visserligen jobbar jag som lantbrukare, men är inte lantbrukare dygnet runt.

En fråga som engagerar är avståndet mellan lantbruk och människor som inte har någon koppling till branschen.

– Jag tycker att det finns ganska stor okunskap, lantbruket har kommit långt ifrån de som bor i städerna. Många har åsikter om hur vi borde arbeta utan att egentligen veta hur det ser ut i verkligheten.

Men, samtidigt ser han ändå en positiv utveckling.

Bra visa upp lantbruket

– Många lantbrukare skildrar sin vardag på sociala medier och det finns tv-program som visar hur olika lantbruk kan se ut. Jag tror att det är viktigt. Ju fler som får se hur maten produceras, desto bättre förståelse får man för hur bönderna har det.

För att fler unga ska välja lantbruket tror han att det viktigaste är att visa bredden i näringen.

– Många tänker bara traktorer och kor, men det finns mycket mer än så. Många olika inriktningar och många olika typer av jobb. Jag tror att det finns något för nästan alla.

Självklart saknas det inte utmaningar. Lönsamheten är en av dem, en annan är administrationen.

– Jag förstår varför reglerna finns och att konsumenterna måste kunna känna sig trygga med hur maten produceras. Men det blir väldigt mycket dokumentation, administration och krav från olika håll. Sådant tar tid.

Gärna mindre byråkrati

Han skulle vilja att myndigheter samarbetade mer.

– Jag jobbar med lantbruk för att det är roligt att odla bra grödor och få fram fina djur. Inte för att sitta en hel dag och fylla i papper till olika myndighetsinsatser.

När han får frågan om vad lantbruket har gett honom personligen säger han:

– Jag tycker själv att jag har vuxit som person av att vara lantbrukare. Man hamnar i så många olika situationer hela tiden och lär sig mycket om sig själv.

Det kan handla om sådant som på ytan verkar ganska enkelt.

– Att lära en liten kalv att dricka mjölk kan kräva väldigt mycket tålamod. Vissa kalvar lär sig direkt medan andra behöver längre tid. Då får man fortsätta att försöka tills det fungerar. Sådant utvecklar en.

Lärt sig tålamod

Just tålamod är en egenskap han tycker att lantbruket har lärt honom.

– Man inser att man inte kan ge upp när saker inte fungerar direkt. Det gäller både djur, odling och annat.

Han återkommer till att det är variationen som gör att han trivs så bra.

– Ena dagen sitter jag i en traktor, nästa arbetar jag med djuren och den tredje kanske jag reparerar eller bygger om något på gården. Jag får göra allt möjligt och det är det som är charmen.

Kanske är det också därför han har svårt att se sig själv någon annanstans i framtiden.

– Jag kan egentligen inte komma på en enda anledning till att jag någonsin skulle vilja lämna lantbruket.

– Som en sommarkväll när korna går ute på bete och det är tyst och fridfullt. Då känner jag ett lugn. Jag ser djuren, naturen och resultatet av allt arbete vi lagt ner under året. Det är svårt att beskriva för någon som inte upplevt det själv, men det är väldigt tillfredsställande.

Text: Colette van Luik