Smart avel ska ge friskare och starkare röding

Hur kan man avla fram en mer produktiv och motståndskraftig röding utan att kompromissa med genetisk mångfald? Med stöd från havs-, fiskeri- och vattenbruksprogrammet utvecklar nu forskare vid SLU en avancerad metod för att förbättra rödingens hälsa och göra den mer resistent mot fisksjukdomen BKD.

En av de största utmaningarna för den svenska rödinguppfödningen är fisksjukdomen BKD (bakteriell njursjukdom), som orsakas av bakterien Renibacterium salmoninarum. Det är en kronisk njursjukdom hos laxfiskar som kan ge upphov till hög dödlighet hos fiskar som drabbas. Sjukdomen förekommer i Europa, Nord- och Sydamerika och i Asien. Sverige har ett utrotningsprogram mot BKD när den drabbar fisk i vårt inland. Det innebär att när smittan konstaterats på en fiskodling ska fisken där slaktas och anläggningen saneras.

Forskningsprojektet "GenoAvel - Genomisk selektion för mer produktiv röding i Sverige" leds av Christos Palaiokostas vid avdelningen för tillämpad genetik vid SLU och syftar till att förändra avelsarbetet med hjälp av genetisk teknologi.

– Det här projektet handlar om att göra svensk rödinguppfödning mer hållbar och effektiv. Genom att använda genetisk information kan vi göra mer träffsäkra avelsbeslut, vilket innebär friskare fisk och bättre produktivitet, säger Christos Palaiokostas.

Tar hjälp av DNA-analyser

Genomisk selektion är en teknik som gör det möjligt att med hjälp av DNA-analyser identifiera vilka individer som har bäst genetiska förutsättningar för avel. Genom att utveckla ett specialdesignat verktyg som analyserar genetiska variationer i rödingens DNA kan forskarna kartlägga tusentals genetiska markörer och välja ut de fiskar som har högst motståndskraft mot sjukdomar. Det handlar om ett specialanpassat så kallat SNP-chip, vilket står för Single Nucleotide Polymorphism-chip.

– Man kanske tror att vi fysiskt sätter in ett chip i fisken, men så är det inte. Istället använder vi det för att läsa av genetiska skillnader mellan individer. säger Christos Palaiokostas.

Genom att kombinera DNA-data med information om fiskens hälsa och tillväxt kan forskarna med större precision än tidigare avgöra vilka individer som bör användas i uppfödningen.

– En annan fördel med SNP-chipet är att det kan användas för att förbättra fler egenskaper än bara motståndskraft mot BKD. För alla egenskaper som är ärftliga kan chipet vara värdefullt, tillägger Christos Palaiokostas.

Tekniskt avancerat och kostsamt

Att utveckla ett SNP-chip är en tekniskt avancerad och kostsam process. Stödet på cirka 7,7 miljoner kronor från havs-, fiskeri- och vattenbruksprogrammet används bland annat för att tillverka och optimera SNP-chipet, vilket kräver högspecialiserad teknik. Samt utföra omfattande genetiska analyser, där forskarna samlar in och bearbetar stora mängder data från uppfödda rödingar. Och slutligen för att bygga upp specialiserade forskningsmiljöer som behövs för att hantera och analysera de genetiska markörerna.

– Det är en stor investering, men vi hoppas att den på sikt kommer att löna sig genom friskare fiskar och en mer hållbar produktion, säger Christos Palaiokostas.

– BKD är den största sjukdomsrelaterade utmaningen för svenska rödingodlare. Den är svår att bekämpa och kan leda till stora ekonomiska förluster. Eftersom sjukdomen utvecklas långsamt och kan vara svår att upptäcka, är förebyggande avel en viktig del av lösningen, menar Christos Palaiokostas.

Olika syn på BKD

Synen på BKD skiljer sig dock mellan länder.

– Vissa länder har strikta regler medan andra ser den som något som går att leva med. Genom att förbättra rödingens motståndskraft via avel kan vi minska problemet på ett hållbart sätt utan att förlita oss på medicinska behandlingar, säger Christos Palaiokostas.

Projektet sträcker sig till 2026, men forskarna hoppas att tekniken ska kunna användas redan under projektets gång.

– Vi arbetar parallellt med insamling av data och utveckling av avelsstrategier.

Målet – att minska dödligheten

Målet är alltså att minska dödligheten och förbättra produktionen. Förutom att förbättra sjukdomsresistens kan metoden också användas för att optimera fiskens tillväxt och foderutnyttjande, vilket i sin tur bidrar till mer hållbar produktion.

– Genomisk selektion är en viktig pusselbit för framtidens vattenbruk. Med bättre genetik kan vi använda resurser mer effektivt och samtidigt förbättra djurvälfärden. Det här är bara början på vad genetisk teknologi kan göra för fiskodlingen, menar Christos Palaiokostas.

Text: Colette van Luik