Foto: Havstenssunds Ostron
Svenska ostron är en exklusiv och eftertraktad råvara, men att odla dem har länge varit en utmaning. Med stöd från Havs-, fiskeri- och vattenbruksprogrammet arbetar nu Havstenssunds Ostron i Bohuslän med att utveckla en ny teknik som ska göra odlingen mer hållbar, effektiv och tillgänglig.
Att odla ostron i Sverige är svårt – och att samla in yngel för vidareodling har varit en av de största utmaningarna.
– Vi har jobbat med detta i 20 år och byggt upp en kommersiell odling utan bidrag. Men vi insåg att vi behövde en ny metod för att samla in yngel på ett effektivare sätt och nu har vi knäckt koden, säger Mathias Svensson från företaget Havstenssunds Ostron.
Genom projektet "Systeminnovation – utveckling av hållbar ostronodling" utvecklas bland annat en ny så kallad yngelinsamlare, en innovation som gör att ostron kan odlas mer storskaligt och på ett sätt som inte kräver expertkunskaper.
– Tanken är att intresserade ska kunna gå en kurs, testa och börja odla ostron utan att behöva vara experter från start. Vi sänker tröskeln för nya odlare, förklarar Ulrika Lorensson, andra halvan av Havstenssunds Ostron.
Ulrika Lorensson och Mathias Svensson. Foto: Nicke Johansson
Projektet löper över tre år och har redan förändrat mycket i arbetssättet. Ostron förökar sig genom att yngel driver fritt i vattnet under några veckor innan de sätter sig fast på en hård yta. Tidigare har insamlare testats, men de har inte fungerat i svenska vatten.
– Vi vill hitta en yta som de svenska ostronen gillar men som stillahavsostronen ogillar. Lyckas vi med det, kan vi odla svenska ostron utan att samtidigt få in främmande arter, säger Mathias Svensson.
För att göra odlingen mer effektiv utvecklas även en specialdesignad maskin som automatiskt separerar ostronynglen från insamlarna.
– Hittills har det varit en enormt tidskrävande manuell process att få loss ynglen och därefter rengöra yngelinsamlarna. Vår nya metod ska automatisera det och hela systemet ska integreras på en arbetspråm, vilket gör att vi kan producera juvenila ostron i större skala, förklarar Ulrika Lorensson.
Man ansökte om 8,6 miljoner i stöd från EU och fick 75 procent i bidrag, det vill säga cirka 6,5 miljoner. Pengar som finansierar både löner och utveckling av ny teknik.
–Det är mycket pengar, men att utveckla helt ny teknik är kostsamt. Vi kan inte bara lämna en ritning till en mekanisk verkstad – vi måste testa varje liten del och justera längs vägen, säger Mathias Svensson.
Tanken är att projektet ska fortsätta utvecklas även efter den första treårsperioden.
– Vi kommer antagligen att ansöka om en förlängning av projektet. Det är ett enormt arbete, men det är också fantastiskt att vi får möjligheten att göra det här, säger Ulrika Lorensson.
För att minska påverkan på ekosystemet integreras olika typer av vidareodling. Under projektets gång sker utvärdering av metoderna och ett bottenodlingssystem är nu också under utveckling.
– Det här systemet syns inte ovan ytan, vilket är en stor fördel. Vi har en vacker natur här i Bohuslän och det är viktigt att odlingen kan skalas upp utan att skapa konflikter med andra intressen, säger Mathias Svensson.
Detta är en av flera innovationer inom projektet som gör ostronodling mer hållbar och effektiv.
– Traditionellt har ostronodling krävt stora flytande kassar och bojar, men med vårt system kan vi minska det visuella intrycket med upp till 75 procent. Det gör det lättare att etablera fler odlingar längs kusten, menar Ulrika Lorensson.
Ostron spelar en viktig roll i havets ekosystem genom att filtrera vatten och ta upp näringsämnen.
– Övergödningen i våra vatten är en stor utmaning, men för ostronen är det en resurs. De får mer mat än vad de hade fått naturligt, men samtidigt är det svårare för dem att hitta en bra plats att sätta sig fast på. Vår metod hjälper till att lösa den ekvationen, säger Mathias Svensson.
Dessutom är svenska ostron unika på ett annat sätt – de är sjukdomsfria.
– Vi är det enda landet i Europa, förutom Norge, som inte har ostronsjukdomen bonamia. Det är en resurs vi måste ta hand om och det stärker argumenten för att bygga upp en hållbar svensk ostronindustri av vårt inhemska platta ostron, säger Ulrika Lorensson.
Om projektet lyckas kan det öppna dörren för fler odlare längs svenska västkusten.
Arbete vid odling. Foto: Havstenssunds Ostron
– Vi hoppas att fler ska börja odla ostron. Vi behöver sprida ut odlingarna för att skapa en så positiv miljöeffekt som möjligt och att yngel från odlingarna sprids och även stärker det hotade vilda beståndet. Ostron tar upp kväve ur havet och kan minska övergödningens negativa effekter. Det är en fantastisk möjlighet både för miljön och näringen, säger Mathias Svensson.
Målet är att både öka produktionen av konsumtionsstora ostron för försäljning och småostron till andra odlare eller beståndsförstärkningar, samt att sälja tekniken och kunskapen för att fler ska kunna etablera egna odlingar.
– Vilken del av målen som blir mest tongivande beror på vad vi kommer fram till i projektet, säger Ulrika Lorensson.
Samarbetet med forskare och myndigheter har också varit en viktig del av projektet.
– Vi har en konsult med ett stort kontaktnät inom forskning och myndigheter och har även ett samarbete med Göteborgs universitet för att utreda hur vi kan vidareutveckla odlingsmodellen, säger Mathias Svensson.
Om tre år hoppas Havstenssunds Ostron att man ska ha en färdig teknik som kan användas i stor skala.
– Vi ser det här som en möjlighet att verkligen förändra svensk ostronodling. Vi har ett unikt sjukdomsfritt bestånd och en metod som kan ge oss ett ekologiskt mervärde. Men vi måste göra det på rätt sätt. Ostronodlingen i Sverige ska vara hållbar, både miljömässigt och ekonomiskt, samt bidra till att bevarandeplanerna följs, menar Mathias Svensson.
Text: Colette van Luik
Projektägare: Havstenssunds Ostron
Projektslut: 2026-03-31
Beviljade medel från: Havs-, fiskeri-, och vattenbruksprogrammet
Budget: Drygt 8 miljoner kronor varav 75 procent i stöd: 6 507 336 kronor
Kontakt: Mathias Svensson och Ulrika Lorensson
Denna artikel är en del av en artikelserie om svenska EU-projekt för hållbar sjömat.
Publicerades