"Vi lantbrukare måste synas och höras mer."

Lantmästarutbildningen är klar, flyttlådorna har packats och hon har redan rott hem sitt första jobb. För 24-åriga Sara Thunegard börjar ett annat kapitel med nytt hem, nya arbetsuppgifter och nytt sammanhang. Och längre fram drömmer hon om att en dag få driva ett eget lantbruk.

Det knastrar lätt under skorna när Sara Thunegard går över gårdsplanen hemma på Gotland. Skogen omgärdar gården, längre bort breder åkrarna ut sig och nedanför ladugården ligger beteshagarna. Här har hon cyklat runt på verkstadsgolvet som barn, somnat i traktorer och följt med sin pappa mellan gårdssysslor och skördar.

– Jag är tjugonde generationen på familjegården i Väte på mellersta Gotland. Tidigare hade vi gris- och nötproduktion, numera växtodling och skogsbruk. Pappa driver gården själv, mamma sköter det administrativa och så har vi en heltidsanställd i skogen.

Om det blir ett generationsskifte eller inte får framtiden utvisa.

– Jag känner ingen press från mina föräldrar att ta över. Mamma och pappa har varit noga med att vi barn inte ska känna oss tvingade. Men jag skulle tycka det var roligt om gården stannar i släkten …

Fått stipendium

I dag är hon 24 år och har avslutat sin lantmästarutbildning på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp. Hon var en ambitiös elev och fick ta emot Landshypoteks stipendium för flit och framgång i sina studier.

– Jag har alltid velat studera vidare och efter gymnasiet blev det självklart att det skulle vara inom de gröna näringarna. Lantmästarutbildningen passade mina intressen bäst då jag tycker om att se helheten i ett företag. En annan fördel jag såg var att få plugga tre år till en kandidatexamen, vilket gör mig mer konkurrenskraftig på arbetsmarknaden. Idag är jag väldigt glad att det blev just lantmästarprogrammet.

Hon har också varit engagerad inom kåren där hon har lärt sig styrelsearbete, att leda grupper och arrangera evenemang. Också viktiga erfarenheter och kunskaper att bära med sig i framtiden, menar Sara.

Det bästa med utbildningen är att den ligger nära näringen och är verklighetsförankrad, exempelvis genom flera projektarbeten i samarbete med gårdar.

Bred utbildning

Programmet ger henne även möjligheter att efter avslutade studier kunna driva en egen gård eller ta ledande positioner inom de gröna näringarna.

– Jag kan göra nästan vad jag vill! Vi har lärt oss om företagande, fått kunskap inom olika produktionsgrenar och genom kårlivet och kontakterna med andra elever har jag fått ett bra kontaktnät. Om jag skulle behöva något vet jag exakt vem jag ska ringa för att få hjälp eller bolla idéer med. Nätverk är betydelsefullt.

Nu blir det jobb på Lantmännen i Lidköping som växtodlingssäljare och produktionsspecialist inom e-handel.

– Lantmästarutbildningen är bred, man får med sig alla delar som man kan behöva, som ekonomi, ledarskap, management, djurkunskap, växtteknik och så vidare. Som försäljare innebär det många gårdsbesök där de har animalieproduktion och jag kommer ha en förståelse även för den produktionen. Inte bara för växtodling, som vi har hemma på gården på Gotland.

Hon ansvarar nu för hela området väst och utgår ifrån Lidköping.

Familjegårdar

Att uppväxten på familjegården format hennes val är självklart. Hon insåg redan i tonåren att det var inom lantbruket hon ville jobba. Hon gick naturbruksprogrammet på Lövsta landsbygdsgymnasium på Gotland, gjorde praktik på olika gårdar och började hjälpa till mer hemma. Gården har dock gått igenom en stor förändring nu när man inte längre har grisar eller dikor.

– Pappa köpte ut sin bror och satsade i stället enbart på växtodling, främst vete, raps och industrihampa. Jag förstår hans val, man blir låst och bunden när man har djur att ta hand om. Det är lite tråkigt att vi inte längre har några djur, men både vår anställde och granne har dikor som betar på våra marker, så det är i alla fall trevligt. Om jag någon gång i framtiden kommer att driva en gård vill jag ha både växtodling och djur.

Både Sara och hennes sambo har familjegårdar som de skulle kunna ta över. Men som Sara påpekar, de kan ju inte driva två gårdar i framtiden.

"Mellanlandningsperiod"

– Just nu har vi en mellanlandningsperiod så får vi se hur det blir. Min sambo har ett syskon som kan tänkas vilja ta över deras gård, men mina syskon är inte intresserade av lantbruk, de pluggar helt andra ämnen. Så om någon ska ta över blir det nog jag.

Sara är även engagerad i LRF Ungdomen Gotland där hon är vice ordförande. Ett bra sätt att bland annat nå ut till unga.

– Vi anordnar sociala aktiviteter där det ibland kommer uppåt 70 glada ungdomar med samma intressen och där man kan utbyta erfarenheter med varandra. Det är ett sätt att bryta ensamheten och de uppskattar att träffas i verkligheten och inte bara online.

Månadsträffarna är dessutom öppna för alla, inte bara för medlemmar, och är bra för de som är nyinflyttade eller saknar nätverk. Här är Sara vice ordförande.

Vill att saker blir gjorda

– Det är en passande roll för mig, jag slipper vara ansiktet utåt, men kan vara drivande bakom. Jag har inga problem att ta på mig en ledarroll, jag vill att saker blir gjorda och att man kommer framåt.

Hon säger att hon vill vara med och påverka lantbrukets framtid, men inte politiskt.

– Nej, jag ser mig inte som politiker, men driver gärna olika frågor, till exempel genom LRF eller Lantmännen. Jag har ett starkt driv, vill stå upp för rättvisa och har lätt att få med mig människor på tåget. Ett av problemen är att allt fler inte vet var maten kommer ifrån, det skulle jag påstå är ett av de största problemen idag.

För att locka fler unga till gröna näringar måste man börja när barnen är små. Besök på gårdar är ett litet men viktigt steg på vägen. LRF Ungdomen Gotland anordnar sådana besök för alla fjärdeklassare på ön.

Måste synas och höras mer

– Barn måste få se djur och kunna odla ett intresse för lantbruket. Och lantbrukare måste synas och höras mer. Vi måste berätta varför vårt jobb är så kul och viktigt, annars förstår inte unga varför de ska välja den här branschen.

Och för att få lantbrukare att stanna kvar, krävs givetvis lönsamhet, men även en social aspekt, menar Sara.

– Det är många gånger ett ensamt jobb med långa och tuffa arbetsdagar. Därför är det viktigt med nätverk och olika plattformar där man kan mötas och utbyta tankar och erfarenheter.

Nu är Sara färdig med utbildningen och har inga planer på att lämna de gröna näringarna.

– Jag har svårt att se att jag någonsin skulle göra det, men det är också därför jag har utbildat mig. Det är viktigt för mig att ha flera olika ben att stå på. Utbildningen ger mig en god chans att hitta jobb. Och den ger mig också bra förutsättningar att driva en gård och vara lönsam.

Vad är det då som lockar så med lantbruket?

“En unik bransch”

– De härliga människorna! De är problemlösare som kan en massa olika saker, om djur, växtodling, juridik, lagar, maskiner, reparationer ... Det är en unik bransch på det viset. Du planerar dina egna dagar och ingen dag är heller den andra lik. Det kan vara jobbigt ibland men också spännande och utmanande. Man blir heller aldrig fullärd, vilket jag tycker om.

Om tio år hoppas hon att hon är gift och har familj. Och driver lantbruk.

– Kanske att jag har ett jobb vid sidan om, det är inte nödvändigt för mig att jobba heltid på gården. Och jag är gärna aktiv inom föreningslivet inom de gröna näringarna om jag kan bidra där.

Bästa platsen är ändå hemma på gården på Gotland.

– Jag var hemma i fyra dagar för ett tag sedan och direkt jag kom dit infann sig en känsla av lugn. Jag njuter av att vara där.

Text: Colette van Luik